Sitter här i soffan och tycker synd om mig själv och känner mig grymt ensam.
Jag har lyckats att dra på mig en jävla lunginflammation. Gör ont som faan när jag behöver hosta. Vill inte hosta men hostar jag inte så läker ju inte lunginflammationen....
Status que....
Har ju hört att det tar tid att läka men vill va frisk nu, har ju precis börjat på nytt jobb och har en massa saker som jag är sugen på att göra med mitt liv.

Känner mig så ensam, har ju sonen hemma men han vill ju inte umgås med mig, en mamma som inte kan börja prata utan att bli andfådd och börja hosta.

Jag har fått en massa krya på dig hälsningar på Facebook, men saknar någon som på riktigt bryr sig om mig och vill ta hand om mig när jag mår dåligt. Även annars så klart.

Men just nu mår jag piss och känner att jag måste få prata av mig min självömkan.
Tycker inte om att dela med mig av min självömkan men ibland så måste jag få ur mig den.
Kram till er

Vill ha någon som kan "tycka synd om mig" och pyssla om mig när jag inte mår riktigt bra....

Har så många olika känslor i kroppen.
- ledsamhet, eftersom jag slutade mitt jobb i torsdags
- nyfikenhet, eftersom jag ska börja mitt nya i morgon
- ensamhet, saknar tvåsamheten och närheten
- saknad, sonen är hos sin pappa denna vecka
-tomhet, saknar nån att prata med. Jag har vänner men saknar ändå nån att bara tjöta med.

Vet inte riktigt vad jag ska göra med alla känslor.
Vet inte hur jag ska sortera dem och hur jag ska kunna prata bort dem.
Tycker att det är så jobbigt att bara ha alla dessa känslor och när de bara bubblar upp så vet jag inte hur jag ska hantera dem.
Mamma kan jag inte prata med för hon vänder alltid allt till hur hon mår och hur allt alltid handlar om henne....
Syrran vill jag inte belasta med mina problem. Hon har ju fullt upp med sina egna.
De vänner jag har känner jag att jag inte vill lassa mina problem på.
Får ju alltid höra att jag en en så positiv och glad person.
Då vill jag inte dra ner dem med alla mina negativa känslor.

Vad ska jag göra?????
Tur att jag kan skriva ner mina tankar och känslor här.....

Var ska man leta för att hitta kärlek?
Har provat diverse olika datingsajter, men inte lyckats.
Majoriteten av de som jag börjar skriva till svarar inte.
Och de som skriver till mig, antingen så är de en sån person som jag inte letar efter eller så är de såna som skickar dickpicks hyfsat omgående eller så är de helt omaka.

Ibland så känner jag mig näst intill desperat behov av kärlek.
Jag och syrran satt och pratade en dag, hon är också singel, om hur olika behov av närhet vi har.
Jag älskar närhet och saknar det grymt mkt medans hon är helt tvärtom, hon vill ha sin privata sfär.
Med tanke på våra olika jobb så bekräftar det våran diskussion. Jag jobbar med barn på fritids = mkt kramar och barn som håller sig nära.
Hennes jobb på ett kontor = max ett gäng handskakningar.

Känner mig väldigt ensam emellanåt, då blir det lätt att jag börjar fundera på vad problemet ligger.
- Hos mig?
- På vilka sidor jag besöker?
- eller på mig....

Nån som har något bra tips på var Han finns..

Tänkte skriva ner mina mål av tacksamhet.
Kände att om jag skriver ner dem så blir de mer på riktigt och jag kan gå tillbaka och läsa dem igen och få tillbaka känslan om den försvinner på vägen.

Tack universum för:
- att jag och sonen kan åka iväg på en solsemester och njuta
- att jag får ordning på min ekonomi och kan känna att jag kan spara och unna mig det jag vill ha
- att jag och sonen ska hitta ett lugn i våra liv som gör att vi kan njuta av här och nu.
- att jag får känna mig ekonomiskt oberoende.
- att jag hittar kärleken, som gör att jag mår bra

Tack universum en gång till för allt du ger och hjälper mig med.

Har haft en tung känsla i kroppen hela dagen.
Nu har jag kommit på varför.
Idag för två år sen så blev min syster en ängel.
Då hade vi vakat vid hennes sida i drygt 48 timmar.
Jag älskade min storasyster, dock hördes vi inte av så mkt som jag hade önskat idag. Men det är en lärdom som jag får leva med och försöka göra på ett annat sätt med mina andra syskon.

Saknar henne grymt mkt.

Har längtat så efter att sonen ska komma hem....
Och när han väl är hemma så får jag:
* knappt se honom då han sitter framför datorn eller telefonen hela tiden
* få höra hur mkt fel jag gör, så som köper fel chips, glömmer bort att köpa dipmix, köper fel bröd, fel lunchmat mm mm
* hur mkt han hatar vissa delar i släkten och hur de förstör hans liv.
* en massa andra saker som jag gör fel och att han inte kommer hjälpa mig eftersom jag aldrig gör något för honom.

Vad ska jag göra????
Han tar ju ut all sin ilska och frustration på mig och jag försöker göra allt för honom.
Jag är ju ensam med att ta emot allt.
När han är hos sin pappa så tar han nog inte ut lika mkt för hans pappa blir så arg och blandar in sin nya i diskussionen och gärna överlämnar diskussionen till henne.

Jag gör ju allt för honom och då kan jag tyvärr erkänna att jag gör för mkt. Både praktiska saker och materiella ting..

Det är inte lätt att vara förälder till en tonåring med mkt tankar och känslor

Ligger här i min soffa och försöker läsa en bok.
Men tankarna far omkring som galningar i skallen, allt ifrån böket med att frysen har lagt av, min ensamhet, hur sårad jag egentligen blev av exets handlingar, trots att jag har intalat mig om att det har varit ok till tankar om framtiden så som nya jobbet och allt där emellan.

Igår var det julafton, den firades sedvanligt hos föräldrarna, med syskon och syskonbarn. Jag vet att jag är vuxen men känslan av att min bror inte har köpt någon julklapp till mig eller syrran, trots att vi hade bestämt att vi skulle köpa något till varandra. Den känslan är ingen höjdare.

Idag va vi bjudna till min fd svägerska med familj. Har alltid tyckt att kalas med den sidan har varit jobbiga. Nu så är det ju tjafs mellan exet, hans syster och deras bror och mamma.
Även om inte deras bror va där (pga jobb) så kändes det i luften.... Så va ju exets "kompis"/ flickvän där också. Det jobbiga i den kombon är ju att hon tror att vi fortfarande är bra kompisar och bundisar. Egentligen spelar det ingen roll att hon är där men jag tycker att det är lite jobbigt att hon kommer med... Största anledningen till att jag va med idag va att om det skulle bli något tjafs så hade sonen nån att stötta sig emot.

Nu i juletid så saknar jag tvåsamheten, känslan av att vara saknad när är iväg, ett mysigt meddelande eller när man ses , en kram som värmer in i märgen. Någon att sakna, att få skämma bort. Saknar kärleken......