Så va det äntligen fredag igen. Tyvärr så har jag varit hemma från jobbet idag och sovit mest hela dan.
Idag är en sån där dag mär jag saknar tvåsamheten mycket.
Skulle varit på fikadejt imorgon men det blev ingen..
Då jag försökte få till i en möjlighet till tidigarelägga dejten så fick jag en känsla om att det inte va värt att börja känna efter. Då vi aldrig va barnlediga samtidigt så tänkte jag att vi kunde ta en kaffe en kväll, då min son är 13 och hans 10 & 12 så tänkte jag att de kunde vara själva nån timme. Men tydligen så kunde inte hans barn vara det men han tyckte att vi kunde ses när jag har min son... Med andra ord så tyckte han att min son kunde klara sig men inte hans.
Då det inte skiljer så mkt i åldrarna så går jag inte riktigt med på det. Det va ju inte ens snack om att det va sent heller. Vi skulle ses vid 18.
Så jag tyckte att det va lika bra att lägga ner innan några känslor kom fram.
Men jag saknar en go kram...

Sitter i soffan och kollar på dumburken.
Vilken kanal jag en väljer så är det någon typ av film/program som jag helst inte vill se själv....
Är det inte en romantisk komedi så är det kärlek i avatar eller känslomässiga program.
Känner mig så ensam. Jag har vänner och familj men jag har ingen som jag kan krypa upp i soffan med och känna närhet.
Chattar med lite folk men det är ju inte så att jag blir mindre ensam då...
Nätdejting försöker jag mig på men jag kan inte låta bli att känna mig lite desperat och hysterisk.
Jag vet ju att det inte är det lättaste att hitta någon men jag vet att det funkar, för har vänner som har hittat kärleken på nätet. Samtidigt så har jag vänner som har varit singlar i många år som inte lyckas på nätet.
Vet inte vad som är bäst.
Men jag vet att jag vill bli av med min ensamhet....

Det känns som om alla är så trötta hela tiden.
Jag börjar gäspa när jag går upp och slutar inte förrän jag somnar....
Vet inte vad jag ska göra för att känna mig piggare....

Sen hjälper det ju inte att det har varit lov och sonen har lanat två nätter denna vecka.
Det gör ju iallafall inte saken bättre....
Sen har jag väldigt mkt känslor som mullrar inom mig...
Jag har ju sagt upp mig från jobbet och börjar på ny skola i slutet av januari.
Så nu vet alla kollegorna om det och nu ska jag bara berätta för alla barnen också...
Och sen har jag en massa andra känslor så som ensamhet, saknar närhet, tappat orken för min egoistiska bror som tycker att han är himla rolig men det är snarare elakt. Han "skojar" ofta om utseende, klädsel och sånt som kanske inte går att påverka.
Och min mamma som behandlar oss syskon olika, det har hon ju alltid gjort men nu börjar jag få nog...
Nä nu ska jag krypa upp i soffan och slappa resten av kvällen.